...in another castle

L.A. Noire

Kategori: Recensioner, Spel

Ett av de spel som följde med min begagnade Playstation 3 var L.A. Noire – Complete Edition. Jag har velat spela det lääänge men har alltid varit för snål för att unna mig det. Spelet kom 2011, utvecklat av Team Bondi och publicerat av Rockstar Games.

 

L.A. Noire utspelar sig i 1940-talets Los Angeles. Det är efter andra världskrigets slut och spelaren tar rollen som krigsveteranen och patrullerande polisen Cole Phelps, en ambitiös och rättfärdighetens man som inte tvekar för att gå till botten med ett fall. Med ett växande gott rykte klättrar Phelps i LAPD:s rang och blir en mycket framgångsrik polis i staden LA, där skandalerna inte ligger längre bort än bakom hörnet.

L.A. Noire’s gameplay går ut på att som polisutredaren Cole Phelps ta sig an de brott som sker i Los Angeles gränder och gator. Aktiviteterna varvar mellan att utreda de fall som Phelps och hans kollega får, intervjua vittnen och misstänkta, leta efter ledtrådar, jaga efter skummisar i både bil och till fots och ibland ge sig in i en eldstrid. Spelaren får leda och följa Phelps karriär som kantas av både ärliga och korrupta kollegor. I takt med att storyn utvecklas inser Phelps mer och mer att alla inte delar hans tro på att upprätthålla moral och heder och att saker och ting i den kriminella världen är mer hoptrasslade än vad han först trott.

 

 

L.A. Noire har en härlig dynamik och spänning som gör att det ibland är lite svårt att sluta spela. De har använt skådespelarna väldigt bra och karaktärernas grafik är smidig och snygg. De har gjort som det ibland görs i TV-spel och använt skådespelarnas riktiga utseenden, så det händer mer än en gång att man faktiskt känner igen en skådis. Phelps och hans partners har en skön energi sinsemellan som gör att man faktiskt lever sig in i deras samarbete med varandra. Fallen blir betygssatta efter hur bra man är på att finna alla ledtrådar och intervjua vittnen och misstänkta, och en bra sak i spelet är att det finns möjlighet att spela om ett fall om man vill sätta dit ett femstjärnigt betyg istället för ett enstjärnigt.

 

 

Något som drog ner min spelupplevelse var dock att spelet kändes lite tradigt. Ibland kändes det som att man mest gjorde exakt samma sak hela tiden, leta, intervjua, springa, skjuta, leta, intervjua, springa, skjuta och så vidare. Vissa scener blev väldigt förutsägbara på det sättet. Jag tycker också att man fick pussla och klura för lite själv, de kunde ha gjort spelaren mer aktiv när det gällde att komma fram till lösningar. Jag var tacksam att man inte var tvungen att köra bil överallt på egen hand och att man kunde be kollegan att köra och därmed komma direkt till nästa hållpunkt. Även om det är lite kul att köra runt i en gammal bil på LA:s gator så blir det i längden ganska tröttsamt. Om man ska kommentera Phelps som en rättfärdig polis så kan man i motsats till det lugnt säga att Phelps även är LA:s farligaste bilförare efter att jag har spelat spelet.

 

 

L.A. Noire är spännande och riktigt underhållande att spela. Miljön, musiken och skådespelarna gör ett väldigt trivsamt spel. Jag tycker i det stora hela mycket bra om spelet, trots ett par minus. Ett extra plus från mig dök upp i eftertexterna där de hade tydligt skrivit ner vilka som gjort och framfört musiken. Alla namn från trummis till kompositör fanns med. Det är riktigt roligt att de visar upp musikerna så tydligt och ger dem plats.

Spelet får 8/10 
 
 
Jag äger ingen av bilderna. Jag har lånat bilderna från här, här, här och här. Jag har inte läst källorna där bilderna är tagna från.