...in another castle

... Jag är ju en sån där tjej som tycker om stil och design. Jag har skrivit en hel del om intresset på bloggen förut och har egentligen inget emot det. Men. Jag. Blir. Så. Avskräckt. Av blogg.se's startsida!

 

Det är samma sorts bloggar som visas varje dag: Mode, Inredning, Träning, Mat och Mammor. Inget av ämnena är något som jag egentligen har något emot, faktum är att jag gillar mer eller mindre allt och kan uppskatta vissa bloggar med dessa inriktningar, men det är ju samma sak hela tiden! Och många bloggar ser i princip exakt likadana ut! Bilder har samma stil, teman har samma stil, det känns som att det är en person som har gjort massor av bloggar. Jag vill påpeka att jag har all respekt för dessa bloggare, de kör säkert sina egna grejer och uttrycker dem själva, jag försöker inte påstå motsatsen. Men jag tycker att startsidan känns så oinspirerande för det är så lite variation. Är det bara detta bloggvärlden har att erbjuda?

 

Det jag vill ha sagt med det här är att jag blir nästan less på mig själv nuförtiden om jag lägger upp stilbilder och önskekollage kring mode, stil och inredning för att jag känner mig som startsidan. Men samtidigt så ÄR det ett intresse för mig, och jag kommer säkert att lägga upp bilder och texter om mitt intresse i framtiden för det är en del av mig. Med det här inlägget vill jag bara prata av mig lite grann och förklara att jag faktiskt har känt mig väldigt motstridig till stilbloggandet nu under en period. Jag hoppas att det här inlägget ska göra mig inspirerad igen. 

 

Jag har även känt en avsmak för det man på sätt och vis gör när man ofta lägger upp önskekollage och sådant. Det är ju ändå en slag uppmuntran till den kommersiella marknaden och handeln även om man uppsåtligen inte tänkte så. Det uppmuntrar till det ytliga konsumstionssamhället och jag kan känna mig smått äcklad av det när det blir mycket fokus kring köp och önskningar. Det är svårt att göra önskekollage med second hand som jag själv brinner så mycket för, ganska självklart eftersom det inte går att få tag i bilder av grejerna före man har köpt det. 

 

Om jag ska försöka bli lite positiv kanske jag ska börja betrakta till exempel önskekollagen som inspirationskollage och tillåta mig leka lite grann. Bara för att jag visar upp saker som jag tycker är fint betyder inte att jag springer och köper exakt de sakerna. Det kan bara vara för inspirationens skull. Ibland har det hänt att jag har shoppat i huvudet, när jag i en nätbutik lagt en del varor i korgen som jag sedan aldrig köper. Förstår ni vad jag menar? En sorts mental shopping. Så har det väl egentligen fungerat förut med önskekollagen. Jag har ytterst, ytterst sällan införskaffat något i dem. Det är först och främst mental shopping.

 

Eller så struntar jag i att blogga om mode och sådant.

 

En bloggares samvetskval...