...in another castle

Rädslan för vad man är och vad man kan bli. Den är så påtaglig i mitt liv. Steam Powered Giraffe's låt Scary World får mig att tänka mycket i de banorna. Att våga ta risker istället för att välja trygghet, att utmana sig själv istället för att stanna kvar i bekvämlighetszonen. Det är en frustrerande kamp som det är väldigt lätt att vilja strunta i, men jag tror att det är farligt att göra just det.

 

Jag är livrädd. Jag har drömmar som kanske aldrig slår in och jag vet inte riktigt vad jag ska göra om jag inte når dem. Ibland kan jag titta tillbaka på när jag läste lärarprogrammet med inriktning mot förskola och tänka: "Om jag hade slutfört den utbildningen, då hade jag haft ett jobb, med en fast lön. Tänk, vad skönt det skulle ha varit." Men samtidigt känns det fel i mitt hjärta att uppskatta just den delen, och det var därför som jag hoppade av utbildningen också. Jag brann inte för det.

 

Mina drömmar känns jobbigt nog som om de är högt uppe bland molnen, och det är inte lätt att nå dem. Det finns så många otroligt begåvade människor som vill skriva, sjunga, måla, hur många som helst som är bättre på det än jag, varför skulle jag lyckas? Ändå vill jag inte ge upp. Jag har slösat tillräckligt mycket tid redan på att inte försöka nå drömmar för att jag har intalat mig själv att jag är en medelmåtta som inte kommer att klara det.

 

Sedan kan man diskutera definitionen av att lyckas. Jag är inte ute efter att vinna nobelpriset i litteratur och bli intervjuad i morgonsoffan i TV om mina böcker. Jag vill inte bli kändis. Om det räcker att det jag skriver får sälja lite grann så att jag kan leva dugligt på det, ha mat på bordet, kunna försörja mina barn, unna mig något extra ibland, så är jag nöjd. Fast trots att det låter som att jag inte kräver mycket, så känns det som om det är mycket jag kräver. Ett erkännande, stort eller litet, är svårt att nå. Jag är medveten om det.

 

Jag hör väl till generationen som vill ha självförverkligande. Och jag behöver självförverkligandet! Uttryck, uttryck, uttryck. Jag längtar efter att få uttrycka mig. Om det är inom konst, musik, litteratur eller spel, det får mitt sinne och mina händer bestämma. Och hur det kommer att te sig, om jag kommer att kunna försörja mig på det eller inte, det svaret finns i framtiden som man aldrig kan förutse. Det handlar om att ta risker, och frågan finns i mitt huvud: vilken är egentligen den större risken? Att ge upp, eller att försöka?